Hej!
Befinner mig i "ingenmansland" emellanåt och det handlar ju säkert om att jag har betsämt mig för att lämna min tjänst och gå vidare i min yrkesutveckling. Konstigt känns det iallafall att veta att jag inte ska vara delaktig och aktiv i den fortsatta processen i våra verksamheter.
Det väcker naturligtvis känslor av både separationsångets och ibland också svek - att lämna något som är positivt och där medarbetare och nära kollegor stannar kvar...Men, jag har gjort mitt val och fortsätter att förbereda mig mentalt för ett annat yrkesliv som jag inte i detalj vet hur det kommer att se ut - hjälp, bara det är ju skrämmande!
Jag har arbetat i en roll som varit strikt schemalagd och inrutad varje dag i veckan där jag använt restid och annan tid mellan möten till att reflektera och bearbeta mina intryck och upplevelser.
Nu ska jag använda mig av allt jag lärt mig under mina år som ledare och aktivt delaktig i förändringsprocesser och förhoppningsvis kunna sprida mina erfarenheter och kunskaper till andra som arbetar med att skapa framtidens skola i sin kommun.
En viktig förutsättning för att skapa förändring är att ha modet att ta sig utanför sin komfortzon - jag praktiserar på det just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar